I måndags startade en kärnborroperation i ett bostadsområde i Helsingborg. Syftet med borrningen är att provta den jurassiska berggrunden och borrhålet kommer att användas som ett referensborrhål inför en kommande sanering av förorenad mark i området. I bostadsområdet fanns tidigare en kemtvätt, som är själva källan till föroreningarna (klorerade lösningsmedel). Det bör poängteras att marken inte är förorenad där borrningen utförs. Kärnborroperationen utförs i samverkan mellan SGU, Sweco, LTH och G360 vid universitet i Guelph, Kanada.

Borrningen i Limhamns kalkbrott avslutades förra veckan och slutdjupet blev ca 50 m. Kärnborrningen utfördes med HQ3 (håldiameter/kärndiameter 96 mm/61.1 mm) och så kallad triple-tube teknik användes för att bevara proven så intakta som möjligt. Litologin utgjordes av olika typer av kalksten med varierande hårdhet och med inslag av tunna linser av flinta. I tillägg kan nämnas att i  en av borrkärnorna finns Krita-Paleogen gränsen representerad. Under den här veckan kommer geofysiska mätningar utföras i borrhålet.

Under vecka 12 kommer en kärnborrning att utföras i Limhamns kalkbrott. Detta är ett samarbetsprojekt mellan forskare på Teknisk geologi, Lth och Geologiska institutionen i Lund. Kalkstenen i Limhamn har avsatts under miljontals år, och de varierande livsmiljöerna har gett skillnader i kalkstenens kemiska och strukturella innehåll. I ett pågående forskningsprojekt undersöks elektriska variationer i kalkstenen med metoderna resistivitet och spektral inducerad polarisation. De geofysiska mätningarna kombineras med kärnborrning och borrhålsloggning. Kärnan, som borras upp med Riksriggen, ska undersökas i labb för att ge en bättre förståelse för sambandet mellan de elektriska signalerna och kalkstenens egenskaper. Kärnborrningen utförs från den nedre pallen i kalkbrottet, vilket innebär att Krita-Paleogen gränsen är nära tillgänglig.

I måndags påbörjades kärnborrningen av det första av tre borrhål i Hörröd. Syftet med borrningarna är att undersöka olika borrparametras inverkan på borrningens framdrift och hur de påverkar slitaget på borrkronan. Planerade håldjup är ca 150 m och borrningen utförs med dimension N, vilket resulterar i en håldiameter på 75,7 mm och en kärndiameter på 47,6 mm. Dominerande bergart i området är en finkornig ortognejs. Borrningarna ingår i ett av arbetspaketen inom infrastrukturprojektet I-EDDA (www.iedda.eu).

Borrningen i Röstånga avslutades förra veckan och slutdjupet blev ca 117 m. Kärnborrningen utfördes först med PQ3 (håldiameter/kärndiameter 122.6 mm/83 mm) till ca 12 m och efter installation av HWT-foderrör så fortsatte borrningen med HQ3 (håldiameter/kärndiameter 96 mm/61.1 mm). Litologin utgjordes av ordovicisk skiffer och kärnåtervinningen var nästan 100 %.  Kärnborrning i den aktuella skiffern kräver att Triple-tube teknik används för att bevara provet så intakt som möjligt.

För vetenskapliga syften kommer Riksriggen att under september 2016 genomföra en ca 100 m djup kärnborrning i Röstånga. Uppdragsgivare och vetenskapligt ansvarig är Professor Per Ahlberg vid Geologiska institutionen, Lunds universitet. Borrningen ingår som en väsentlig del i ett forskningsprojekt finansierat av Crafoordska Stiftelsen: Den geologiska klockan – precisering och kalibrering av den ordoviciska tidsskalan. Borrningen förväntas gå igenom en välbevarad ordovicisk–senkambrisk, skifferdominerad lagerföljd och kommer att analyseras för tolkning och kalibrering av de ekosystemförändringar som inträffade i ordovicium. Förhoppningsvis kommer borrningen också att belysa hur de marina ekosystemen påverkades av den explosiva och synnerligen omfattande vulkanism som inträffade i havsområdena i sen ordovicisk tid.

Bakgrund
Under ordovicium (för ca 485–443 miljoner år sedan) var stora delar av jordens yta täckt av hav. Livet var i huvudsak begränsat till havsmiljöer, men från periodens senare del har man spår av de äldsta landväxterna. De flesta stora djurgrupperna hade etablerats redan under kambrium, men under ordovicium blev mångformigheten avsevärt större och allt fler av havens ekologiska nischer kom att fyllas upp. Under slutskedet av ordovicium, skedde ett omfattande utdöende bland många djurgrupper. Man har kunnat koppla detta till en serie katastrofer som inleddes med nedisningar över stora delar av den forna kontinenten Gondwana (bland annat i det som nu är Nordafrika). Massutdöendet i senordovicium skedde i två steg och tidsrymden mellan dessa beräknas ha varit ca 1 miljon år.

Sydskandinavien utgör ett nyckelområde för studier av fauna- och miljöutveckling i ordovicium. Lagerföljderna är fossilrika och synnerligen välbevarade, och utgör därför unika arkiv i vilka man kan följa den geologiska och biologiska utvecklingen under denna period. Sedimentationen i det hav som täckte Skandinavien var mycket långsam och därför är lagerföljderna relativt tunna, som mest omkring 200 m. Trots detta är de ordoviciska lagerföljderna i södra Skandinavien några av de mest kompletta, bäst bevarade och internationellt mest kända i hela världen.

Projektet kommer att fokusera på de fauna- och miljöförändringar som inträffade i ordovicium. Särskilt kommer välbevarade lagerföljder från Skåne att analyseras för att i detalj dokumentera havsnivåförändringar och kopplingen mellan faunaförändringar och variationer i avsättningsmiljön (paleomiljöanalys). För att få en bättre inblick i Skånes ordoviciska lagerföljd kommer en kärnborrning att genomföras vid Kyrkbäcken, ca 400 m sydost om Röstånga kyrka.

Borrningen på Kinnekulle avslutades förra veckan i urberg och slutdjupet blev ca 210 m. Kärnborrningen utfördes först med PQ3 (håldiameter/kärndiameter 122.6 mm/83 mm) till ca 15 m och efter installation av HWT-foderrör så fortsatte borrningen med HQ3 (håldiameter/kärndiameter 96 mm/61.1 mm). Under borrningen var det stora problem med vattenförluster, vilket innebär att man förlorar borrvatten ut i sprickor och till följd av detta så får man ingen retur av borrkax/borrmjöl upptill markytan. Följden av detta blev att cementering/gjutning utfördes vid flertalet tillfälle för att täta sprickorna och på så vis minimera flödesförlusterna. Antal borrmetrar/dag varierade allt från 3 m/dag till 45 m/dag. Sammanfattningsvis kan man säga att borrningen var en borrteknisk utmaning p.g.a. den litologiska variationen, lerskiffer, kalksten, alunskiffer, sandsten, konglomerat och gnejs. Nedan följer några bilder på erhållna borrkärnor. Det är en fördel med att använda triple-tube vid borrning i uppsprucket berg för att bevara provet så intakt som möjligt, vilket även kan ses i några av bilderna nedan.

Nu drar snart en kärnborrning igång på Kinnekulle i Västergötland och planerat borrdjup är ca 220 m. Borrningen är ett led i grundforskningen vid Geologiska institutionen, Lunds universitet och projektet finansieras av Crafoordstiftelsen och Kungliga Fysiografiska sällskapet i Lund. Prof. Mikael Calner som är uppdragsgivare och vetenskapligt ansvarig för borrningen, bedriver forskning kring förändringar i klimat, havsnivå och havens biodiversitet under de kambriska, ordoviciska och siluriska perioderna, dvs. för 542-416 miljoner år sedan. Under denna tid låg vår kontinent på södra halvklotet och dagens Kinnekulle var ett vidsträckt havsområde där sediment långsamt ackumulerades. Dessa sediment har under årmiljoner ombildats till lagrade bergarter vars fossilinnehåll avspeglar ekologin i de urtida haven. Genom att i stor detalj och med avancerad teknik studera bergarternas uppbyggnad, mikrostruktur, fossil och geokemiska sammansättning kan man studera orsak och verkan-samband för den tidens förändringar i klimat, havsnivå och marin mångfald.

För mer information klicka här:  Information Kinnekulle borrning

Under vecka 45 och vecka 46 utfördes en kärnborrning i Gärdslöv i Skåne för att provta de ca 100 m mäktiga kvartära avlagringarna. Projektet finansierades av Prof. Per Möller på kvartärgeologen i Lund. Avsikten vid borrningen var att upprepa tidigare utförd kärnborrning (1960-talet) ner i de så kallade Alnarpssedimenten. Alnarpsdalen är en idag helt utfylld erosionsdal som var ett tidigare utlopp för Östersjön från en tid när Öresund inte fanns utvecklat. Denna period inföll före det senaste istidsmaximat (LGM) under det som kallas marina syreisotopstadie 3 (MIS 3) för c. 60 000 -25 0000 år sedan. Avsikten var att få sedimentkärnor för mer precis datering med så kallad Optiskt Stimulerad Luminiscens (OSL) samt organiska prover för C14-dateringar. Förutom det geovetenskapliga syftet med borrningen fann även ett tekniskt syfte nämligen att utveckla kärnborrtekniken i jordlager med de kärnborrdimensioner som Riksriggen kan hantera.

Borrningen startade med kärnborrdimension P och så kallad triple tube teknik, vilket resulterar i en håldiameter på ca 123 mm och 83 mm kärndiameter och användes till ca 16 m djup under markytan. Avsnittet från markytan ner till 16 m djup infodrades sedan med HWT-casing och borrningen fortsatte därefter med kärnborrdimension H och triple tube teknik, vilket ger en håldiameter på 96 mm och en kärndiameter på ca 61 mm. Slutdjupet för borrningen blev 59,4 m under markytan.